Translation Trashbin - 35. Vän! i förödelsens stund

.

Translation of

Vän! i förödelsens stund

by Erik Johan Stagnelius, 1818

Vän! i förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,

När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,

Tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,

Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;

När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,

Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,

Säg, vem räddar dig då? – Vem är den vänliga ängel,

Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,

Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna

Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? –

Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten

Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.

Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: “Bliven!”

Och i vars levande kraft världarna röras ännu.

Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:

Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud. ^[i]

----------------------------------

Friend, when desolation's darkness comes to obscure the mind,

When memory and sense of self perish into an abyss,

When thoughts find they must grope amongst shadows and whisps,

And know the hour when the heart cannot sigh, the eye cannot cry;

When from your night-darkened soul the wings of fire fall,

Feeling you are going down with them once again,

Tell me, who will it be who saves you? Who the kind angel

To restore balance and beauty to your inner self,

Rebuild its flattened world, raise up its fallen altar,

Setting flame there again with a priestly hand? –

Only that mighty being who first kissed the seraph

From endless night to life and woke the stars to their dance.

Only the holy Word that cried to the worlds: “Exist!”

And in whose living breath the planets are yet moved.

Therefore, rejoice, O friend, and sing of grief to the darkness:

For night gives birth to day, and chaos abides neighbor to God.